onsdag 29 april 2009

Är en kobåjsare fler än tusentals pirater?

Får man tillfälle att använda de enorma mängder mingelbilder från allsköns galapremiärer på bio som finns i bildarkiven måste man naturligtvis göra det. Således pryds dagens text av en bild där författarinnan Unni Drougge står på röda mattan "med sällskap". Det står nämligen sällan mer än så i de tillhörande bildtexterna. Tänk att i denna enorma bildgenre är oftast bara halva persongalleriet namngivet. Övriga är rätt och slätt reducerade till "sällskap". Sicket öde, va?!
Hur som helst. Det skrivs om alltså om Drougge, pirater och cowboys och låter ungefär så här:

"...när författarinnan lade ut sin bok Boven i mitt drama kallas kärlek som ljudbok på Pirate Bay som ett slags protestaktion mottogs detta med förtjusning i Piratsverige. Donationerna strömmade in som tecken på uppskattning. Måhända gällde inte uppskattningen primärt författarskapet, men hey, Drougge fick ju betalt i alla fall!

Detta kan hon göra nu, i ett läge när få andra författare och artister gör samma sak. Men när/om alla gör det kommer förstås inte donationerna att strömma in på samma sätt. Över huvud taget kan man fråga sig om donationer och välgörenhet verkligen är den bästa födkroken för kreativa yrken. Men, i väntan på den gåtans lösning rasar fildelningskriget vidare på samma, föga konstruktiva, sätt.

Således reagerar skivbolagsadvokaten Peter Danowsky mer cowboy-likt än konstruktivt när han nås av nyheten att Tele2 gör som Bahnhof och slutar lagra kundernas användaruppgifter åt hans klienter. ”Vi får väl se när den dagen kommer, om de vågar trotsa domstolen” sade han i måndags, och förklarade även att ”Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden”.

Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare? Att han vill ha skärpta lagar är faktiskt inte detsamma som att så ska ske."


För övrigt är det dags för Korseld igen. I morgon gästar Maria Wetterstrand. Nåt särskilt ni vill hälsa henne?

tisdag 28 april 2009

I scream, you scream, we all scream for pork plague!

– Containment is not a feasible operation, hörde jag den där WHO-Fukuda säga i radion när jag vaknade i morse. Det lät väldigt ödesmättat. Resistance is futile, typ.
Fast lite läskigt är det. Det känns lite onödigt, vi har ju redan en massa sjukdomar. Men, okejrå. Nu är det så och vi får väl se hur det går. Man kanske borde hålla sig ifrån tacos och annan texmex, just in case...

Under tiden är det dags att hitta på lite smeknamn för vår pandemi in spe. När det nu ska skrivas så eländigt mycket behövs det variation i rubrikerna, tänker jag. Se det som en alarmistens synonymordbok, från mig till dig.

Svinfluensa
Sugghosta
Pork plague
Fläskflunsa
Galtfeber
Särimners hämnd
Nassesnuva
Oinking disease


Rubriken på denna bloggpost är för övrigt tagen från ett reklamvykort som jag plockade på mig i New York en gång. På kortet står:

I scream
you scream
we all scream
for pork loin


Kortet är upptryckt av the National Pork Board, som tydligen residerar i Des Moines. Nu vet ni det. Nöff nöff.

P.S. Waldemar skriver sansat. Där hittade jag oxå länken till Google maps karta över misstänkta fall & fall som lett till döden. D.S.

söndag 26 april 2009

Mitt hjärtas skri i världen...

Jag genomlever en dipp i humörkonjunkturen. Som alltid gäller att det inte finns några quick fixes. Det sitter små demoner på mina axlar och säger onda saker om hur ingenting kan eller kommer gå väl här i livet. De låter oerhört övertygande. De installerar hämningar, oro och känslovurpor - som jag sedan ska behöva ha besvär med att montera ner. Jag längtar efter att vara lojal, men saknar objekt för lojaliteten. Idag är ångest i sanning min arvedel och löddriga skyar styvnar.

För bara ett halvt dygn sedan var situationen den omvända. Då var det allomfattande kärlek, glädje och djup ömhet inför nära och kära för hela slanten. En mycket bättre känsla än dagens motsägelsefulla likgiltiga panik.

Kort sagt.
Jag lider denna vackra aprilsöndag av svår bakfylleångest. Turligt nog vet jag att det är bra att humöret skiftar. Att den här bottenkänningen tjänar som god kontrast mot andra, gladare dagar.

Detta är händelsevis lite av temat i ett inpass jag gör i morgondagens Obs i P1. Fast då handlar det inte om krisen i mitt humör, utan om den ekonomiska. Temat i serien är ideologierna och vad krisen eventuellt gör med dem. Ismer och schismer, typ.
13.45 i morgon kan man lyssna på detta.

UPPDATERING
Lyssna här.

onsdag 22 april 2009

De skapar åtminstone inte monster

Idag skrevs det förresten lite om Konstfack igen. Förvisso ett intressant ämne att tvista rundor om, men jag måste ändå säga att jag är mycket nöjd med den svenska konstscenen just idag. Detta då den har den goda smaken att inte skapa monster som nedan.

Frank Zappa och Per Schlingmann

Ramlade över en oerhört skön replikväxling hos den andre Johan Norberg, som jag måste delge er. Det är ur en intervju med Frank Zappa från 1973 i Sveriges Radio. Journalisten Tommy Rander försöker få Zappa att säga usch och fy bubblan för kommersialismen.
Det går sådär...

Rander: – The music business is quite commercial, you would agree with that I think?
Zappa: – All businesses are commercial, thats why they're businesses.
Rander: – Yeah but this is a very commercial business
Zappa: – Well I don't understand that, why can you single out the music business to be more commercial than the hardware business?
Rander – Allright! it is a commercial business then?
Zappa – All businesses are commercial.
Rander - Eh... Allright...


Vet ni förresten vad Frank Zappa har gemensamt med Per Schlingmann? Jo, de har båda (snart) varit gäster i ett program som heter Korseld. I morgon är det nämligen dags för mig och Katrine att tampas med Schlingmann. Vad tycker ni jag ska fråga honom om?
Tills dess, nöj er med Zappa i Crossfire. Ämnet är rockmusik, obsceniteter och censur. Fina grejer.

måndag 20 april 2009

"Skingra er, här finns ingenting att se."

Och Den hälsosamme ekonomisten gör under rubriken "Naturnyhetsrätten" den absolut bästa och roligaste kommentaren på Wolodarskis med råge utskällda text från i helgen...

Enligt naturrätten kan man ju genom att blanda sitt arbete med naturens resurser etablera äganderätt. Genom att bruka jorden kan man alltså bli jordens rättmätiga ägare.

Kan man, genom att förmedla en nyhet, också bli nyhetens enda och rättmätiga förmedlare? Låt oss ta ett exempel. Antag att DN är först på plats vid en allvarlig bilolycka. Man ser framför sig DN:s reporter:

"Skingra er, här finns ingenting att se. Ni som har betalat er prenumeration kan läsa om saken i morgon i stället."


(Jag måste dock säga att även om Wolodarski drar iväg på ett sätt jag inte tror är särskilt konstruktivt, så förstår jag inte varför folk blir så iniH upprörda att de säger upp prenumerationer och håller på. Jag menar, vem vill bara läsa saker utan minsta tuggmotstånd varje dag, texter man håller med om till punkt och pricka och kan hylla och RT:a och geniförklara? Oenighet om ny teknik, nya medier och internet är inte mer dramatisk än någon annan oenighet. Har alla människor förlagt sina löständer eller vad är det frågan om?)

lördag 18 april 2009

Kuperad terräng

Första Korseld är avklarat. Svårt är det. På vilket sätt förklarar jag i en post på ledarbloggen.

En notering lite vid sidan om är att det är fascinerande hur mycket mer kommentarer kring utseende det blir när man exponeras med bilder större än ett frimärke. Så snart första artikeln om att Korseld skulle göras var utlagd infann sig de första kommentarerna som förklarade att Katrine ser ut som en tant och att jag ser ut som Tomas Di Leva och så vidare. Jag förstår naturligtvis att det framstår som underligt SvD och Aftonbladet väljer två tjejer som ser på detta vis när det finns massor av tjejer i världen som man skulle kunna ta i stället. Tjejer som dessutom inte ser ut som tanter eller Thomas Di Leva. Detta, som så mycket annat elände, bör givetvis förklaras med den rigida svenska arbetsmarknaden. Vi är båda anställda och det blev väl billigare för Schibstedt att använda oss än att leta upp helt andra tjejer..

Nå. Det var dagens ironiutbrott. Nu över till dagens text. Idag skriver jag om preventivmedel för sådana vars byxor enligt lag ska behållas knäppta.

Men problemet med sexualbrottslagen är också att den använder ord på ett sätt som riskerar att påverka tilltron till rättssystemet. Brottet våldtäkt är inte samma sak som det de flesta associerar med ordet. Detsamma gäller övergrepp och utnyttjande. Orden krockar med uppfattningen om dem.

Vid 19 års ålder träffade en ung man sin flickvän på 13 och ett halvt år. Han var – enligt vittnesmål från tjejen själv och från hennes föräldrar – omogen för sin ålder. Han, inte hon, var sexuellt oerfaren då de träffades. Hon, inte han, tog initiativen som ledde till att han förlorade sin oskuld med henne. Hon, inte han, var den som ordnade med att skaffa kondomer på ungdomsmottagningen. I höstas dömdes den tjugoårige killen för sexuellt utnyttjande av barn. Denna dom har den här killen nu att bära med sig genom livet. Känns det som en rättvis beskrivning av vad han har varit med om?

Terrängen är kuperad och vi försöker låtsas som om underlaget är plant. Det går inte. Vårdpersonalen är ute i verkligheten och måste fälla avgöranden varje dag. De har både att skydda och hjälpa barnen, men också att behålla deras förtroende och behandla dem med respekt när de kommer till mottagningen med en stark vilja.

onsdag 15 april 2009

Ska bli programledare jag tralala!

Dåligt med aktivitet här på bloggen och rätt låga varv på ledarsida + blogg också. Om ni tycker att jag har verkat lite lat på sistone så är det feltyckt. Jag har ägnat lite tid åt den här lilla satsningen. Imorgon börjar vi! Läskigt, men kul. Ska försöka grilla Östros. Ska även försöka titta in i kameran och inte blygas och hålla på.

Förresten fyller jag år idag. Hurra för mig!

fredag 10 april 2009

Det blev så dystert....

Det förra inlägget kändes som ett alltför dystert sätt att ta påsk. Och eftersom jag bara hunnit blåsa ur, men ännu inte måla, årets påskägg får ni tillsvidare hålla tillgodo med föregående års alster.
Glad påsk, nu far jag till skärgården en sväng!




As

Noterar att flera medier i dagarna publicerar en nytagen bild på Patrick Swayze, nu nere i 47 kilo och döende i cancer i bukspottskörteln. Det är samma bild överallt, jag tänker inte länka. En typisk paparazzibild, tagen på avstånd och allt det där. En typisk cancerbild. Så där ser vi helt enkelt ut när vi närmar oss slutet.

Men. Vilken sorts människa jagar en döende man på gator och torg för att få bildbevis på hans förtvinande? Hur går det till i huvudet på denne fotograf när han rättfärdigar sitt värv? Vad skyller han på? Mat på bordet? Sådan är branschen? Taskig barndom? Är man kändis så är man?

Ett as är han som gör det.
Ett as är han som får mig gråta över att han finns och förmörkar min människosyn.
As är de som publicerar.
Jag vill slå dem. Hårt.

torsdag 9 april 2009

Just tax!

En yngling med "a dream in is heart and a MacBook" har lagt upp följande kreativitet på Youtube. Med hjälp av Lady Gaga går han till storms "against racking up devastating national debt and massive government expansion".
Nej, det är inte proffsigt eller überfiffigt. Men ändå charmerande.

Ett land jag minns

Jag vet mycket väl att barnfilmer kan vara minst lika kul för vuxna. Men jag är inte en sådan som väljer att se barnfilmer när jag ska på bio. Många vuxna gör ju det. Och så pratar de om animering och nördar på om teknik efteråt. Eller konstaterar att "filmen rymde mycket som kunde tilltala vuxna också", vilket känns som världens larvigaste motivering till varför man väljer att se en barnfilm. Är man ute efter filmer som tilltalar vuxna känns det som om filmer för vuxna är ett säkrare kort än, säg, Råttatouille. (Som jag för övrigt har sett och tyckte var trevlig.)

Men så finns det ju undantag. Idag upptäcker jag att Till Vildingarnas land av Maurice Sendak ska bli film och blir helt till mig. Den boken tyckte jag om att bläddra i. Jag ska inte påstå att storyn i sig är etsad i min själ, minns inte om det fanns någon särskild sensmoral. Nej, poängen var väl mer eller mindre fantasins härlighet. Bilderna. En helt särpräglad och egen värld av fult och vackert i ett. Mycket tilltalande för såväl barn som vuxen.
Utan att ge mig in på nördigheter hoppas jag att kombinationen animering och dockspel gör boken rättvisa. Man får säga att det ser lovande ut. (Musiken är lite störig, sänk ljudet.)

fredag 3 april 2009

Antivirus

I eftermiddags kollade jag trailern för Sacha Baron Cohens kommande film hos Motpol. Nu ser jag att klippet är försvunnet och numera vare sig går att bädda in, länka till på Youtube eller för den delen ens betrakta på Youtube.
På grund av "upphovsrättsanspråk från NBC Universal".

Okej. De vill alltså hålla sin reklam hemlig? Se till så att den inte sprids på något obehagligt och viralt sätt.
För vad kunde väl vara värre än om den presumtiva publiken liksom spred ordet om filmen?

Man blir mållös. Det är så dumt att klockorna stannar.

torsdag 2 april 2009

Kan man få kvitto på det?

Handlar det verkligen om 41 000 miljarder? Nej,där har förstås Den hälsosamme ekonomisten har rätt, det gör det inte. Mycket är pengar som flyttas runt lite hit och dit.
Men ändå, ekonomisten har räknat på saken och kommit fram till att det blir ungefär 25 000 kronor per person om vi delar upp "den största makroekonomiska stimulansen världen någonsin har sett" på medborgarna som bidrar. Inte så farligt i och för sig - om det gör nytta.

Det är väl just där om:et som gnager lite. What if vi inte blir så värst stimulerade? Gäller ångerrätten?
Jag tar nog gärna ett kvitto, för säkerhets skull...

Å så tar vi lite naket....




Tipstack Apokalypsmannen.

Knarklingo

Är det inte något drogförhärligande över hur Gordon Brown presenterar G20-mötets resultat?
Jag menar, "den största makroekonomiska stimulansen världen någonsin har sett" ska alltså "injiceras"?
Jamen Lucy in the sky på dig med herr Brownie.

onsdag 1 april 2009

Kul på jobbet

Mycket just nu, men kul. Häromdagen, till exempel, var jag på utbildning och stod på alla fyra och skällde som en hund. Så kan det gå.
Annars har jag skrivit saker, som vanligt. I måndags en liten betraktelse över mitt nya partytrick - en tändare som inte går att tända, inhandlad i EU-parlamentet i Strasbourg.
I dag försöker jag mig på att lägga ner Barnombudsmannen, en quest som påbörjades redan på ledarbloggen i går.
Eller ja. Om man ska vara ärlig tar jag där avstamp i en gammal story, återberättad här på bloggen för sisådär ett år sedan. Av någon anledning kom jag att tänka på den stunden när jag läste BO:s rapport...

Och idag fick jag en knäpp och skrev en ny text till Warren G:s Regulate, på temat G20-mötet, där världens främsta regulators nu möts.
Jag menar, när krisen nu nått 90-talets djupa dalar är det ju helt följdriktigt att vi besjunger den med 90-talsrap, no?