onsdag 27 maj 2009

Smågodis

Nu när den obligatoriska a-kassan vaknat till liv igen, när Moderaternas kärlek till Las verkar lika trofast som Maggie Gyllenhaals i Secretary och när regeringen hittar på politiserade ägardirektiv till AP-fonderna finns det anledning att påminna sig om annat. Om det som är bra. Det gör jag i dagens text.


Faktum är att det har hänt väldigt mycket bra saker på sjukvårdsområdet under Alliansens tid vid makten. Kömiljarden som sporrar landstingen att korta köerna med villkorade morötter ser hittills ut att fungera – även om vi får vänta med en slutgiltig dom tills efter november, då effekterna ska mätas.

Men, okej. Avregleringen av apoteksmarknaden har föranlett en del kritik både från höger och vänster, men lagen om valfrihetssystem, som alltså innebär att alla Sveriges landsting ska ha ett vårdvalssystem på plats senast den 1 januari nästa år, har däremot utsatts för förvånande lite kritik. Socialdemokraterna har i stora drag accepterat vårdvalet som princip, även om de försöker sätta käppar i hjulen. Exempelvis förklarade de i sitt sjukvårdspolitiska program som presenterades tidigare i vår att de var för vårdvalet, men emot en fri etableringsrätt. Lite som att hävda att man är för konceptet smågodis, men emot att det finns affärer som tillhandahåller de där lådorna som folk själv får plocka godisbitarna ur.

Etableringsrätten och konkurrensneutraliteten var några av de saker som Göran Hägglund fick lite oroliga frågor om när han talade på Vårdföretagarnas årsmöte igår. Socialministern försäkrade att det inte var hans ambition att låta de privata vårdgivarna bli ”en liten utväxt” på landstingen. Han vill ha något större – och svaret på ”Hur stort?” ska ligga i patienternas händer.

Utmärkt. Det är där makten över vården ska ligga. Med den inställningen i grunden kan Sverige på allvar börja fundera över sjukvård som en framtida exportvara.


söndag 24 maj 2009

Lästips, pyssel och annat

Ett litet tips, om ni skulle ha missat. En av de i mitt tycke mest intressanta miljöpartistiska bloggarna därute författas av Tomas Melin. Inte alltid överens med sitt parti. Just därför intressant.

För övrigt vill jag ha mer fritid. Långhelgen drabbade mig med denna insikt. Plus detta - som gjorde att jag plötsligt hörde hur min stora pyssellåda ropade längtansfullt. Jag har försummat den.
Pysselsättning, sa Mona Sahlin med despekt i partiledardebatten häromdan. Jag säger: nedvärdera inte pysslets läkande krafter.

Och apropå pyssel bevistade jag Konstfacks vårutställning idag och såg, förstås, bland annat Anna Odells Okänd kvinna. Jag trodde att det skulle föranleda stor skrivklåda och en lång bloggpost, men det gjorde det inte. Jag har väldigt lite att säga. Hennes poäng, så som hon själv har beskrivit den, är helt enkelt inte i synk med verket - och det skulle mest kännas elakt att skriva en lång text för att påpeka det. Så jag låter bli.

De svenska domstolarna fick sig förresten en både rättmätig och rolig smäll för sin saktfärdighet i ett verk i kategorin textil. Broderad samhällskritik.

Vänta. Nu hör jag pyssellådan ropa på mig igen...

fredag 22 maj 2009

When I should give you flowers

Mina föräldrar brukade ibland sucka lite över att vi barn alltid kom ihåg "fel" saker från olika sommarresor och annat. Låt säga att vi hade varit och tittat på ett eller annat slott eller dylika uppbyggligheter, vilket föräldrarna såklart gärna berättade för några bekanta varpå de vände sig till mig eller lillebror och frågade om vi kom ihåg förra sommaren etc etc....
Då kom vi inte riktigt ihåg.
Tills vi påminde oss att man fick sjukt mycket pommes till grillkorven i den lilla kiosken utanför slottet. Eller att vi hade fått varsin jättestor glass i kategorin "tivolistrut". Eller nåt annat oväsentligt och föga uppbyggligt.

Idag var jag på Björkö och Birka. I allra högsta grad uppbyggligt och trevligt. Men nu, några timmar efter hemkomst, står det redan klart för mig att även om det var intressant och lärorikt så var den stora behållningen hur vackert det var. För idag har jag sett: Gullvivor, mandelblommor, blå violer, styvmorsvioler, tjärblomster, hundkex, förgätmigej, smultronblommor, maskrosor, smörblommor, blommande hägg, syren samt äppelträd.

Och för att verkligen återgå till barndomen bör en notering på förtäringsfronten tilläggas: I trakterna kring Mälaren hjälper benämningen "skånsk" inte mycket om man de facto inte kan.
Inte kan göra skånsk kalops, alltså... Å andra sidan går det inte sedan den där Creutzfeldt–Jakobs sjukdom kom och förstörde allt.

Men en ljuvlig dag. Birka rekommenderas.

onsdag 20 maj 2009

I'll do it!

Vad ska vi göra nu, när prussiluskorna är så få jämfört med på 80-talet? Vem ska hytta uppfordrande med fingret åt kidsen, vem ska slå ner på bristen på anständighet, hyfs, sunt förnuft och god moral? Nån måste ju göra't?

Tja. Eftersom Mattias Svensson läste upp ett sånt förträffligt moralistiskt citat från, japp, Svenskans ledarsida anno 80-tal, vid seminariet igår antar jag att jag får axla manteln. Ska försöka vara lite mer moralistiskt uppfostrande framöver. För barnens skull.
Nå. Ett trevligt seminarium och en trevlig rapport var det i alla fall.
Och det genererade dagens text.

Därtill har Svensson funnit att det statliga Medierådet har fungerat mer som en balanserande kraft än som en panikpådrivande dito. Inte heller detta var riktigt vad han hade förväntat sig, men han konstaterar samtidigt att ett viktigt skäl till att vi har en mer nyanserad debatt idag sannolikt beror på mängden röster. Naturligtvis kändes moralpaniken mer kraftig och unison förr, i det knappa radio- och tv-utbudet. Medielandskapet ser onekligen lite annorlunda ut idag.

Man anar nästan en besvikelse hos rapportförfattaren, som rentav funderar högt kring om DN inte är lite väl datorspelspositiv, när till och med ”slashasar som inte ens lagar mat själva” skildras som vore de blott en charmig kulturyttring. Jojo. När fan blir gammal blir han moralisk. Och gud köper Grand Theft Auto ...

Kanske behöver människan moralpaniken på samma sätt som seriehjälten behöver sin ärkefiende, funderar jag. För det blir ju nästan trist när Svensson och Öholm står där och är rörande eniga om att statliga institutioner i den uppfostrande kategorin (som Medierådet och Folkhälsoinstitutet) bör läggas ner. Vad ska en ungdom av idag behöva göra för att ställa till med lite hederlig gammal moralpanik, liksom?
Så lanserar Öholm en egen vinkel, nämligen den att moralpaniken visst lever, fast på andra områden. Han viftar med ett papper med orden ”Bevara äktenskapet – mamma, pappa, barn” och konstaterar förnöjt att ”Nu blev det tyst härinne. Nu fick ni moralpanik.”


Och just ja. I går skrevs det om skolans rödgröna risker. Och så bloggades det om fenomenet Auto-tune the news.

söndag 17 maj 2009

Söndagssynder

Jag helgar söndagen genom att arbeta. Dessvärre känns det inte så syndigt som man skulle kunna önska.
Natalia Kazmierska har undersökt en påstådd syndexplosion i Strasbourg. Hennes artikel i Expressen är träffsäker, underhållande och rekommenderad läsning.

Och på tal om underhållning. Ingerö har hittat en karta.

Själv ska jag arbeta klart och därefter gå och ta mig en glass. Och tänk! Plötsligt blev det lite syndigt ändå.
Eller kanske ändå inte. Glassjäveln kan ju ha samåkt hit...

Trevlig ockupation blev otrevlig

Ekot rapporterar följande:

Bråkigt vid demonstrationerna i Lund
Ockupationsfestivalen i Lund började lugnt och trevligt, men har under eftermiddagen utvecklats illa och blivit stundtals kaotisk. Ett 20-tal personer har frihetsberövats och minst en person har skadats.


Kaos och bråk? Dålig utveckling?
Så tråkigt. Ockupationer som brukar vara så mysiga...

fredag 15 maj 2009

Fredagstrams

För en gångs skull är jag på gott humör. Månen är halv och messar inte med mig. Det väller inte glada och arga mejl som är roliga att besvara. Solen skiner. I kväll ska jag på tjefest hos en väninna som hann bli morsa innan hon ens hann bevista en tjejfest. Detta är således hennes första. På agendan: ölbuffé och samtalsämnet "Mens, en klassfråga?" Åtminstone står det så i inbjudan. Nu är ni allt avundsjuka va?!

Förresten så vill Pär Ström göra videointervju med mig om genushysterin, med anledning av dagens text.
Hmm. Jag tror liksom att jag och Pär Ström inte är helt överens alla gånger. Vad tror ni, kan det bli en trivsam krock? Jag tänker att jag kanske ska ställa upp på villkor att han slutar använda ord som genushysteri.
Vad sägs, har vi en deal där Pär?

Idag önskade jag mig på Twitter att Maskinen aldrig hade släppt "Alla som inte dansar". Då hade de nämligen kunnat göra det nu och så hade vi haft en sommarhit att älska i år. Denna lilla önskan genererade ett tips (för vilket vi tackar Grovt Initiativ) på en låt som jag missat. Att jag missat den har nog ingen bättre förklaring än att jag är gammal, men skit i det. För oss som tänkte come to mama redan när Mackan/Fattaru gick loss i "Söt du är" för hundra år sen är det här förstås en fullt naturlig utveckling.
Japp. Då tar vi helg.

Leave them kids alone!

Inspirerad av en könsrelaterad incident vid Uppsala universitet slår jag på dagens sida ett slag för arbetslinjen.

Några handläggningsmånader senare fick pappersbläddraren sitt straff: de högre akademiernas version av skamvrån – officiell kritik av hans beteende.

Nu tänker jag våga mig på att föra en grupptalan. Gruppen jag menar är alla vi som inte vill jämföras med bojar. Vi som vill slippa att utbildas om härskartekniker. Vi som avskyr att gruppcoachas om värdegrunder. Vi som ogillar att medvetandegöras om genusstrukturer i kontorslandskapen. Vi som hatar att teambuildas av fan och hans queera moster.

Kort sagt, jag talar nu för alla de som gillar att...eh...jobba på jobbet. Det enda vi ber om är att ni i den andra gruppen ska lämna oss i fred. Låt oss bara jobba. Snälla?


It's a win win, really! Jag är snäll och rar mot alla när jag inte tvingas tänka på mig själv som en boj, till exempel.
Och det är väl egentligen bara det som man önskar uppnå, eller?

tisdag 12 maj 2009

Kanhända en ljusnande framtid?

Dagens text handlar om Centerpartiet, vad som redan är bra och hur det kan bli om det blir bättre. Typ.

Centerns främsta styrka just nu är emellertid takhöjden. Man kritiserar varandra utan pardon. Ungdomsförbundet är vad ett ungdomsförbund ska vara, det vill säga ideologiskt drivet och bångstyrigt snarare än en mer politiskt korrekt version av sitt moderparti.
Stämman saknade inte hetta i debatterna. Det bråkades om integritet, EMU och energipolitik, men det bråkades med respekt.

Efter stämman lämnade visserligen några partimedlemmar partiet då de inte fick igenom sina krav om att riva upp FRA- och Ipred-lagarna. Detta möttes bland annat med ett blogginlägg från riksdagsledamoten Staffan Danielsson. ”Ni behövs”, skriver han och ber sina meningsmotståndare att stanna kvar i partiet trots nederlaget. De flesta stannar också kvar. Och även om de är bittra nu är de en av anledningarna till att man kan konstatera att Centerpartiet går en hållbar utveckling till mötes.

Okej, så man nådde inte hela vägen, men bara en sådan sak som att Annie Johansson – en av ”kverulanterna” i FRA-debaclet i höstas – nu har valts in i partistyrelsen bådar gott för integritetsfrågornas framtid i Centern. Eller är det någon som vill hålla andan i väntan på att Moderaterna belönar Karl Sigfrid på motsvarande sätt?

söndag 10 maj 2009

iLike

Vore vi på facebook hade jag satt en tumme upp. Vackert.

(M)er och (M)indre kreativt

Tokmoderaten gillade min text om Sumpan häromdagen. Och när Tokmoderaten gillar saker förefaller han gå extra mycket i spinn och vara kreativ och tokfantasifull - på ett i ärlighetens namn ganska omoderat vis.
Det tycker vi om. Särskilt när jag får vara prinsessan Leia i en sedelärande dröm om kommunala pengar.

andra håll testas annan moderat kreativitet. Det går sådär...

Som sagt. När det kommer till musik - åtminstone där musikern inte är död - är det fortfarande synd om högern. Och alldeles särskilt mycket i Sverige.

P.S. Förresten var det här lite rart. Hittat hos Inslag. D.S.

fredag 8 maj 2009

Hey big spender!

Dagens text handlar om det faktum att många kommuner, till exempel min, är big spenders också i kristider.

Sundbyberg är ett sådant exempel. Företagsklimatet må vara gott, men hur står det till med omsorgen om skattebetalarnas pengar?
På måndag ska kommunstyrelsen fatta beslut om neddragningar i skolan. I år och under 2010 försvinner totalt runt 26 miljoner ur skolans pengapåse. Förra måndagen däremot, beslutades om en kommunal borgen på 65 miljoner kronor för bygget av en ny konsthall, som därefter ska stödjas med 3 miljoner per år. Vidare lägger kommunen 7 miljoner på en baseballarena, då man siktar på att hålla VM i kommunen. Ett friluftsbad är planerat, 40 miljoner går den simturen på.

Över huvud taget är området fritid – inte skola – vinnaren när Sundbyberg budgetprioriterar i kristider. Mot att idrottsrörelsen förbinder sig att arbeta drogförebyggande lovar Sumpan ungefär 250 miljoner kronor till idrottshallar med mera.
Det låter ju trevligt. Men på bekostnad av skolan? I en kommun vars skolresultat är ett av de sämsta i länet? Har man ens funderat över att det kanske skulle kunna fungera hyfsat drogförebyggande att låta bli att dra ner på skolan?

onsdag 6 maj 2009

Do it yourself

Nä men eller hur!? Varför vänta på att en eller annan extremistisk rörelse, någon terrorgrupp eller en flock religiösa fanatiker ska storma in och meja ner demokratin? Bättre förekomma än förekommas - kom igen, vi gör det åt dem!
Om du skriver ihop en liten ordbok över avvikande inslag, så ordnar jag en inverterad inbjudningslista riktad mot folk med taskig attityd.
Aldrig igen ska mänskligheten behöva genomlida en minut av, eh, dålig stämning. Never again, I tell you!

(Jag sa ju att det skulle hjälpa...)

tisdag 5 maj 2009

Apa, the tic

Jag tänker att det är lite som tricket att gå till damrummet när man väntar på sin mat på restauranger. När man kommer tillbaka är det där trista väntandet över och maten står dukad.
En motsvarande mekanism har vanligen inställt sig när jag meddelat här på bloggen att jag inte ska blogga på ett tag. Då plötsligt kommer lusten och inspirationen att skriva - en lust som går lite på sparlåga just nu. Cylindrarna tänder inte, inget triggar som det ska.

Så nu säger jag det. Jag tar en liten paus på en vecka eller tre.
That oughtta do it.

Yrkar bifall för slidkransen

En gång i tiden intog jag en negativ hållning till RFSU:s uppfinningsrikedom när det gäller nya ord. Snippan föll mig liksom inte på blygdläppen, det var något anorektiskt över det hela - en skepsis som utvecklades här, komplett med bild som fråntog en kollega matlusten och allt.

Men, man är väl inte sämre än att man kan ändra sig. Snippan är säkert bra att ha i dagissammanhang, även om jag får erkänna att jag tycker att den ska hålla sig undan de svettiga lakanens hägn även framöver. Vad jag däremot fullt ut accepterar - och välkomnar även på ledarbloggen - är dagens lansering från RFSU - slidkransen.

När pressmeddelandet kom från RFSU häromveckan och stolt meddelade att snart var det dags för "årtiondets språkförnyelse" bävade jag, det ska jag villigt erkänna. Men slidkransen är faktiskt ett förbannat bra ord eftersom det inte ljuger. Därför förtjänar det omedelbar upptagning i den kvinnliga anatomins ordbok.

måndag 4 maj 2009

"This is a reliable site, not a social site"

Jag har gått och hoppats på att vi ska smälla upp Korseld och annat rörligt SvD-material på Youtube och blir därför mycket nöjd över att detta nu sker. Än nöjdare är jag med att lanseringen av det hela görs skämtsamt, småfånigt, med självdistans och utan överdrivet självmedvetet poserande. Kort sagt: jag gillar min arbetsplats!



Läs Fredric Karéns/SvD.se:s blogg om saken.

söndag 3 maj 2009

Smart tänkt

På Twitter ramlar jag över följande fantastiska dokument över otur när man tänker. Eller som det heter på twitterspeak: fail whale... Kul är det hur som helst.

lördag 2 maj 2009

Fritt fram

Jag hör att smittspridningen av influensan - som inte längre får kallas svininfluensa för att inte fulstämpla fläsket - verkar bromsa in.
Så bra, då kan vi sluta tvätta händerna och börja nysa folk i ansiktet igen.

fredag 1 maj 2009

Tre problem

Så här blev veckans avsnitt av Korseld. Det tar sig, sakta men säkert. Den här gången var det kanske lite väl puttrigt och trivsamt i studion, men hon är ju rackarns trevlig den där Wetterstrand...

Idag är det visst en så kallad tidningsfri dag, men en nätledare har jag totat ihop.

"..när Miljöpartiets Maria Wetterstrand i gårdagens Korseld fick svara på om hon skulle ut och demonstrera idag blev svaret nej. "Lite för mycket röda fanor för min smak", sade språkröret.

För Miljöpartiet är inte vänster, inskärpte hon. Och nej, Miljöpartiet är inte vänster i alla delar. Det är ett av problemen för de rödgröna. Ett annat problem är Vänsterpartiet. Ett tredje är Socialdemokraterna.

Det är alltid en fråga om ”från vad” och ”till vad”. När Alliansen bildades gjorde man en grej av det. Man annonserade samarbetet direkt och meddelade medierna. Det kan kallas simpel PR, men det finns också en annan dimension. De band som knyts inför allas beskådan är svårare att klippa. Ett eventuellt misslyckande blir dubbelt så nesligt, vilket i sig fungerar som en sporre. Man vill leva upp till de förväntningar man har skapat. Alliansen har också kunnat hämta mycket av sin näring i historien. Visst bildades den med sikte på valet 2006, men borgerligheten har ju försökt enas förut – och misslyckats. Man kan med andra ord säga att grunden för Alliansen lades långt tidigare. Läxorna var lärda, tiden var mogen. Man visste ”från vad” man var på väg och ”till vad” man ville. Till makten, självklart. Men också till enigheten.

För de rödgröna finns inte samma grund att stå på. Visst har man samarbetat, men alltid på Socialdemokraternas villkor. Nu försöker man bygga något helt annat. Och målet är att man ska fixa detta på första försöket, utan att misslyckas. Det kommer inte att bli lätt."