söndag 21 juni 2009

What the effing crap

Roligt.

"Vi pratar inte om förbud"

Vad passar väl bättre än att avsluta midsommarhelgen med en text om sprit och cigarretter? Det görs idag på ledarsidan med benägen hjälp av Beckett, Läkartidningen och SKL.

"Den frågan ställer de sig aldrig, paternalisterna. De har fullt upp med statistiken som visar att vi möjligen och årligen kan rädda ett och ett halvt liv där och två komma tre liv där. Visserligen bara om vi förbjuder något mot sisådär några miljoner människors vilja. Men viljor intresserar inte paternalisten. Inte ett dugg faktiskt. Paternalisten är en mycket resultatinriktad typ.

Redan innan kvinnan hunnit grensla graven är paternalisten på plats, ser jag i Läkartidningen (24-25/2009). Under rubriken ”Ska kvinnan vara nykter när hon försöker bli gravid?” utreds alkoholens påverkan på ett foster i de allra första veckorna. Jag blir inte förvånad av informationen att foster är känsliga för alkohol, däremot över den föreslagna åtgärden – nämligen att påpeka för kvinnor att de helst ska avstå från alkohol även innan en graviditet är konstaterad.

Det betyder i klartext att kvinnor som är öppna för graviditet ska låta bli att dricka, punkt. Utifall att, liksom."

Förresten hade jag en nätledare i går, om att storleken har betydelse. Och störst betydelse har liten.

fredag 19 juni 2009

"för en ansvarsfull politik för Sverige och dammsuger bakom soffan"

Jösses så dåligt jag bloggar. Det beror på att jag har varit i tur och ordning lycklig, sjuk och sen mer lycklig. Ni får hålla till på Svd.se och ledarbloggen, det är dit jag förlägger min, ähm, arbetsmoral.

Men skit i mig. Idag ska ni läsa Korseldskollegan Katrines roliga ledare, utformad som Fredrik Reinfeldts Facebookfeed. Mycket underhållande! Och så väcker den ju dessutom minnet av Dyslesbisks likaledes skojiga moderna klassiker Facebook für Führers.

Glad midsommar!

lördag 13 juni 2009

Otillfredsställt behov

Det är helt oundvikligt. I grovsoprummet placerar alla sina uttjänta tv-apparater, golvlampor, mikrovågsugnar och skrivare. I mitt hus är soprummet snart fullt eftersom andelen elektronik ständigt fylls på och aldrig hämtas då husets hyresgäster egentligen inte får slänga sådant där.

Det har varit likadant på alla ställen jag har bott. Då och då en lapp från hyresvärden, som påminner om att det inte är tillåtet och hänvisar till soptippen - belägen halvvägs till Arlanda - eller till insamlingarna som genomförs av kommunen på vissa platser och tider någon gång sisådär varannan månad.
Det hjälper aldrig.

Folk är lata, folk har ont om tid. Inte allt folk äger en bil, och bussar och tunnelbanor trafikerar vägen till soptipparna dåligt. Alldeles uppenbart finns det ett behov av nya sorters tjänster på området. Att döma av hur folk agerar verkar det rentav finnas en förväntan att sophanteringen ska lösas av samhälle eller hyresvärd.

Mitt lilla huvud tänker att det här inte borde vara så svårt. En hundring till på hyran och tillåtelse att ställa el-varorna i grovsoprummet hade räckt utmärkt. Varför uppenbarar sig inte tjänsten som möter behovet?

onsdag 10 juni 2009

Hej och hå

Har en text idag om småpartier i EU-valet och 2010, apropå lite intressanta siffror. Det blir väl några mejl på det kantänka. Jag har säkert skrivit något förargelseväckande idag med.

Pratade förresten lite på samma tema i Studio Ett i P1 häromdagen också. Den, ähm, något tillspetsade fråga som Eric Sundström på Aktuellt i Politiken och jag fick resonera kring var huruvida Piratpartiet vitaliserar demokratin eller var dess dödgrävare. I huvudsak måste man förstås säga att PP vitaliserar. Men så är det ju mitt jobb att problematisera och krångla lite. Lyssna här.

lördag 6 juni 2009

Handfasta råd och tips

Jag har under våren frågat mig själv många gånger varför jag över huvud taget gör något så fåfängt som att prenumerera på en massa tidskrifter och magasin. Jag hinner ju ändå aldrig läsa dem. De senaste två utgåvorna av Neo är fortfarande inte helt lästa. Det ligger två i princip oöppnade Kingsize på soffbordet och inte heller har jag ens bläddrat i de fyra nummer av Damernas Värld som ligger under dem i högen. (Däremot har jag redan slarvat bort läppglanset jag fick som tack för prenumerationsbesväret...)
Och så vidare, i all oändlighet...
Hemmet har kort sagt varit en plats för sömn och tvättande av kläder, knappt ens matintag har skett här under de senaste månaderna. Men ikväll, när jag har en efterlängtad hemmakväll, minns jag varför jag ändå håller mig med prenumerationer. Det är så här...

När man har en deadline för en text och inte kommer igång med skrivandet, då författar man larviga blogginlägg, skrotar runt, funderar och betar av olästa blaskor-högen. Nyss klämde jag till exempel ett nummer av Glamour. (Yep, valde den som krävde minsta möjliga ansträngning.) Tänkte efter detta äventyr bjuda på några citat som jag av olika anledningar finner lustiga. (fetningarna är mina)

1) Artikeln handlar om att vara beroende (?) av sol och solande och flankeras - utöver bedövande vackra solbrända kroppar - av matnyttigheter som ett litet test där du i en handvändning kan få veta huruvida du är solberoende genom att besvara frågor som "Är solande det första du tänker på när du vaknar?". Ett annat varningstecken beskrivs i själva artikeltexten:

Som när soldyrkaren bedyrar att hon har smörjt sig med SPF 20 och återapplicerat varannan timme och ändå av någon konstig anledning blivit purpurfärgad. Det finns till och med de som undviker att gå till sin hudterapeut när de vet att de solat mer än de borde.


2) Artikeln handlar om att få en snyggare mage inför sommaren och består huvudsakligen av tips. En sidoartikel på temat handlar om Britney Spears och hennes "berömda bräda". Bilder på hennes mage från 1998-2009 illustrerar pedagogiskt. En kändistränare vid namn Gunnar ger i texten sin analys.

Och precis som hennes magmuskler har karriären blivit lite lösare i kanten sedan 2002 när hon berättade för Oprah Winfrey att hon gjorde 500 till 1000 situps före varje uppträdande - men det är farligt att räkna bort Britney.

– Även när hon slarvar med träningen så har hon "muskelminne" säger Gunnar Peterson.



3) Artikel på resetema. New York är resmålet som beskrivs. Snabbmatställen och gym som besöks av kändisar rekommenderas. Vi får även veta att man kan gå till ett Institute Beauté på Upper East Side. Där ges bland annat den omåttligt populära behandlingen...

Stiletto RX där silikon injiceras in i trampdynan varje halvår. Resultatet blir snygga och fräscha fötter med fotkuddar under som gör det möjligt att gå oå skyhöga klackar dygnet runt. Givetvis bär doktor Levine alltid höga Manolo Blahniks, till den vita doktorsrocken.

– Jag älskar att trenden har ändrats och att kvinnor nu kan vara slavar under modet utan att behöva vara slavar under en hemsk fotsmärta, säger Suzanne Levine.



Dagens lärdomar blir således:

- Ha en hudterapeut du kan kalla din. Skolka inte.
- Räkna inte bort Britney, det är farligt.
- Var slav utan att vara slav. Nu är det smärtfritt.

Easy as pie!

Oförargligt är också förargelseväckande

Idag har jag en optimistisk nätledare. Oförarglig och ganska banal trodde jag rentav.
Men se det var den inte. Faktum är att det är fullständigt omöjligt att skriva en text som nämner Piratpartiet och som inte förargar. Såvida man inte bara går upp i extatisk brygga det vill säga. Men om man nu inte är extatiskt lagd, vilket jag kanske inte riktigt är - åtminstone inte på området politik - så är det alltså omöjligt att inte förarga.

Dagens text kreddar i stora drag PP:s förmåga att engagera. Man har hakat tag i viktiga och aktuella frågor som på ett eller annat sätt berör integriteten. Fildelningsfrågan är inte den enda, men den är i någon mening startpunkten för piratrörelsen, det torde vi kunna enas om. Brottet jag begick i dagens text var alltså att dra de bredare penseldragen, som ju är att PP intresserar sig för ett smalare knippe politiska frågor än övriga partier. Då får jag genast mejl som meddelar mig att PP minsann är hur breda som helst - de har politik både rörande datalagringsdirektivet och patenträtten. Och mycket mer.

Kära piratpartister och anhängare. Jag är inte er fiende - jag är också integritetsvän - men lyssna nu: JAG VET! Det handlar inte bara om fildelning. Det finns fler frågor under PP:s paraply. Jag vet, jag vet, jag vet.

Men. På samma sätt som jag emellanåt tar mig rätten att nämna Socialdemokraterna utan att redogöra för samtliga deras ståndpunkter på välfärdsområdet måste jag kunna nämna PP utan att för den sakens skulle förväntas infoga fyratusen tecken om PP:s politik innan jag kan återgå till det resonemang texten skulle handla om.
(Det är ju en jäkla tur att S alla medlemmar inte gör samma sak, då hade både jag och inboxen havererat för länge sen...)

Så ja. De integritetsrelaterade frågorna är oerhört viktiga! Men faktum kvarstår: politiken består av mer än så. Det finns relevans även i analysen att PP gör en medveten poäng av att inte utveckla någon politik på andra områden. Det innebär i praktiken att man säger att vi kommer att finnas så länge vi behövs på dessa områden - sen lägger vi ner.
Jag säger inte att det är något fel i det. Det är ett mer lobbyinriktat sätt att ägna sig åt politik på, som kan tjäna som välbehövligt komplement till de bredare partierna, men det är inte detsamma som att engagera sig i helheten av politiken.

Kort sagt. PP:s möjligheter att verka i politiken förutsätter att det finns ett politiskt "etablissemang" som tar hand om allt det andra. Eftersom jag vet att det finns en viss lättstötthet i de PP-supportande kretsarna ska jag kanske understryka att man faktiskt inte måste läsa in något fientligt i det konstaterandet, jag bara noterar att det är så symbiosen ser ut i partifloran vi har just nu. Jag vore en usel ledarskribent om jag inte klarade av att göra också den analysen, eller om jag bara mäktade med att skriva om en enda sak hela tiden.Och om jag får fler mejl som innehåller rants om "de stora mediehusen", "etablissemanget" och "överheten" så skriker jag snart. När nu Falkvinge har ju lovat att det ska vara slut med hojtandet kanske vi kan köra den grejen lite? I mean jeez! Kan vi prata normalt nån gång!?!?

Jag vet inte om det har med (nollnings)maskulinitet och femininitet och göra eller vad det är, men som kvinnlig ledarskribentska måste jag få meddela att det är helt olidligt. Det är mycket möjligt att Falkvinge har rätt i att vanliga nyhetsmedier bara reagerar och agerar på "kontroversiell och högljudd", men sådana som jag reagerar tvärtom. Och fråga er för all del - hur skulle ni själva reagera på tjugofem mejl i följande genre?
Hej, du är så jävla okunnig. Typiskt gammelmedia....
Oh fun! Let's talk!

----

Så. Det var bara det. Ett inlägg i kategorin tuppjuck.
För övrigt sammanfattar Ingerö slutdebatten i SVT häromdagen på ett skojigt vis.

Ode to joy

Jag är glad. Förstärker detta med en mupp.

torsdag 4 juni 2009

Skjuta gatubarn? Självfallet inte!

De är på honom igen, min favvominister Eskil Erlandsson! Fyy!!!
Denna gång ska det skapas kvällstidningsdebatt av det faktum att vår jordbruksminister tydligen (det kan mycket väl vara rejält överdrivet, jag har inte lyssnat på inslaget) har sagt att en lösning på ett tilltagande vildkattsproblem kan vara avlivning. Alltså att skjuta de herrelösa katterna.

Naturligtvis är det alltid sorgligt att avliva djur, men det är faktiskt inga konstigheter. Hellre avlivning än lidande är en tumregel vi bör hålla fast vid, trots vår disneyfierade samtid.

På Aftonbladet uppstår så en så kallat "het debatt bland läsarna". En läsare ställer den intelligenta frågan "Ska vi skjuta gatubarn också?" Jag hoppas verkligen att Erlandsson aldrig tvingas besvara denna dumhet.
Men, om så ändå skulle ske finns det bara ett svar som kan matcha en så korkad undran:

– Nej, självfallet inte! Gatubarnen ska vi stryka kärleksfullt över spenarna.

Du ÄR borgerlig...

....du har bara inte erkänt det för dig själv än...
Det är ämnet för dagen. Samt skillnaden mellan att vara riksdagsledamot och EU-parlamentariker.
"Tydlighet är förstås bra, men allt beror på detaljnivån. Jag är inte odelat positiv till tanken på att exempelvis Gunnar Hökmarks eller Christofer Fjellners händer skulle fjättras alltför hårt vid Anders Borgs. I riksdagsvalen må det vara värdefullt att få löften att pricka av i efterhand, men EU-parlamentarikerna har – och bör ha – mer svängrum.

– Partibeteckningarna blir ju som ett hinder, upprepar kvinnan frustrerat i Ring P1.

– Är du helt säker på det? hojtar jag mot min radio. Det kan ju faktiskt vara din politiska självbild som behöver förnyas!

Kom igen damen! Gillar du Marit Paulsen och har förtroende för henne är det naturligtvis också henne du ska ge ditt kryss. Allt annat vore ju knasigt.

Särskilt på söndag."

tisdag 2 juni 2009

Borta bäst, hemma Las

Det blev lite mer om Las i dagens text. Temat är sabbatsåren utomlands. Då när kidsen åker ut och är au pair, plockar druvor, backpackar, serverar och står i butik. Åren som sedermera kallas fantastiska... För man har ganska lite ansvar och är ganska mycket nyfiken. Kan man verkligen bara vara det i andra länder?

Under denna tid brukar den i världen strövande ungdomen inte omfattas av den svenska modellens välmenande omsorger. Men märkligt nog gör man ändå ingen koppling mellan det där fantastiska borta och det mer prosaiska och hårdreglerade hemma. Snarare tvärtom.
Väl hemma konstaterar man att där ute i världen är arbetsmarknaden lite mer otrygg. Ibland är detta också sant, men spelar det någon roll när tryggheten på hemmaplan bara finns i teorin, men i praktiken är onåbar för den som ännu inte fått in foten?
Allting beror på vilka villkor man föredrar här i livet. Sådana som är lite mer otrygga, men som erbjuder dig möjligheten att smaka erfarenheter? Eller sådana som erbjuder dig utanförskap, tristess och stagnation i trygghetens förklädnad?

För i själva verket är ju villkoren värre här hemma än på andra håll i EU. Detta tänkte förmodligen inte Marita Ulvskog på när hon igår krävde ett toppmöte om ungdomsarbetslösheten i samband med det svenska ordförandeskapet. Den största lärdom som Sverige skulle kunna dra ur ett sådant möte vore att ta bort de trösklar som vi medvetet låter torna upp sig framför ungdomarna.

Diskussionen om Las turordningsregler förs förvånande sällan bland de ungdomar de påverkar allra mest. Det samtalet pågår snart sagt uteslutande i de politiskt aktiva lägren. Ständigt återkommer påståendet att utan Las intrikata system vore ungdomens villkor förpassade i rännstenen.
Märkligt. För vet ni?
Jag har aldrig hört någon beskriva sin tid i en arbetsmarknadsåtgärd som fantastisk.