lördag 25 juli 2009

of a beautiful hatbox for two

Fortfarande inte särskilt sugen på att blogga. Kanske kommer suget tillbaka sen, efter den efterlängtade semestern som börjar om sisådär en vecka.

Under tiden rekommenderas en titt på en gammal Disneypärla till tonerna av the Andrew Sisters. För några minuter sedan gick jag och nynnade på låten, två ögonblick senare sitter jag och tittar på en ljuvlig favorit som jag inte sett sedan barnsben. Yay internet!

onsdag 15 juli 2009

Vad säger telefonen? Jo "brrriiiing"

Jag är inte helt hundra om det är videon eller låten också. Men charmad blir jag. Och videon är enligt Whoa gjord i en tagning på Coop Forum några stenkast från mig. Och så en liten Take on me-flirt på slutet. Kul kul.

Bakom en dörr i trapphuset

Skriver idag om familjen i Uppsala och allt som rullas upp kring detta. Och om de oundvikliga frågorna om vem som bär ansvaret.

Men, i fall som det i Uppsala, vad kan samhället göra då? Nu kliver man förstås in. Men det är många år för sent för barnen i fråga.

Skolinspektionen tar nu upp fallet och ställer ett antal frågor till kommunen. Frågorna är desamma som vi alla ställer oss. Hur har detta kunnat ske? Vems är ansvaret?

Sanningen är väl att detta har kunnat ske för att vi inte har samma grad av kontroll i varje familj i landet som vi har, eller snart får, i fosterhemmen. Ingen kommer hem till samtliga familjer i riket fyra gånger per år och kollar läget. Få skulle hävda att det vore en bra idé om något sådant infördes heller. Åtminstone inte i en situation frikopplad från de känslor som händelserna i Uppsala ger oss.


Hela här.

tisdag 14 juli 2009

Kan själv

Idag skrivs det en vers om okynneskonsumtion av vård.

Förkylda gnällspikar kommer vallfärda till vårdcentralerna. Läkare och sköterskor kommer, i rädsla över att förlora en kund, inte våga säga nej när medborgarna, nu utrustade med patientmakt, bankar på mottagningsdörrarna.

Samma linje brukar ingå i Stockholmsoppositionens argumentation när man kritiserar det faktum att antalet läkarbesök har ökat sedan Vårdval Stockholms införande. Att fler får tid och går till doktorn framställs ibland som någon sorts överkonsumtion. Som ett slöseri med vård, alldeles i onödan.

Med tanke på att det inte ens råder enighet om huruvida konstnären Anna Odells visit i vårdsystemen var ”onödig” har jag svårt att se varför man skulle döma ut människors aktiva val att gå till doktorn som ”onödiga”. Så roligt är det faktiskt inte att hänga på vårdcentralen.

torsdag 9 juli 2009

Populus plus plysch

För ett drygt år sedan, kanske två, var jag och lyssnade på Åsa Linderborg. Hon pratade om klass och om att hon ofta såg klassförakt i det där som kallas god eller dålig smak. Dansbandsmusik och plyschsoffor nämndes som exempel på arbetarklassattribut som andra såg på med despekt.
Hon hade lika gärna kunnat nämna Tomas Ledin. För han ingår definitivt i den där kategorin kulturyttringar som vi gärna distanserar oss ifrån. Sådant som är för simpelt, utan edge, för folkligt.

Jag ska inte låtsas att jag är annorlunda. Jag gillar inte heller Tomas Ledin. Men jag skulle inte sätta pengar på att jag aldrig stått och hojtat ”Dansa på min mage, ryck mig i min svans” på ett sommarsvettigt dansgolv någon gång. Lyckliga rus gör en stundtals något inkonsekvent…

I alla fall skrevs det igår om medelklassen, Ledin, Hägglund, Linderborg, Sahlin och Jackson. Och sen blev jag tvungen att skriva lite till på ungefär samma tema - vanligt folk/populism/eliter/yada yada - på ledarbloggen.

söndag 5 juli 2009

Take that!

Ännu en gång har modiga och engagerade ungdomar tagit tag i saker och ting och handgripligen tillrättavisat såväl lyktstolpar och soptunnor som uteserveringar och fönsterrutor för dessas solklara samröre med marknaden och rasismen.
Jag sänder en tacksamhetens tanke till de modiga i Hamburg och beger mig ut för att i solidaritet med dessa hjältar sparka lite på kvarterets glasinsamlingsigloo – ty den är ett riktigt kapitalistsvin om du frågar mig.

Problemen skjuter vi framför oss

DN har ett långt och läsvärt reportage från Rosengård.
Det finns en polisstation i Rosengårds centrum. Men polisens specialkommendering för Herrgården utgår från den Shellmack som attackerades under kravallerna före jul. Här står ofta tre, fyra eller fem polisbilar med en stor husbil i centrum. I den sitter åtta deprimerade poliser när Dagens Nyheter knackar på. Ytterligare två är på väg in.

De är hitkommenderade från Kristianstad, Laholm och Helsingborg, för Malmös poliser räcker inte för att bemanna denna uppgift.

Känns det som ni gör en viktig insats här?
En lång tystnad brer ut sig.
– ”Ja”, ska du svara, säger till sist en av poliserna till en kollega och försöker skämta om det politiskt korrekta svaret man borde ge. För ingen i den stora husbilen tycker att man gör en viktig insats med denna dygnetrunt bevakning.

– Om man pratar med allmänheten här i Herrgården säger de att vi gör en bra insats, säger Anna som tillhör närpolisen i Rosengård. De vågade knappt gå ut förut. Men själva problemen som finns här, de skjuter vi bara framför oss.
(---)
På väg ner genom Herrgården möter den första polispatrullen för kvällen tre män från Irak.
– Vi är så tacksamma att ni är här, utbrister de i munnen på varandra och överöser poliserna med lovord. Jag hoppas att ni fortsätter att vara många poliser här.

Dagens Nyheter får gärna fotografera männen men när vi frågar vad de heter blir de oroliga.
– Vi har barn och dom killarna, som bråkar, dom är farliga. Vi vågar inte säga vad vi heter.

Borde inte ni vuxna hjälpas åt att hålla ordning här?
– Vi vågar inte. Men varje gång det brinner i Herrgården gör det ont här, säger en av männen och lägger höger hand över sitt hjärta."

Hemma

Jaha. Hemma från politikerveckan, där allting var sig likt. Och jag noterar att allting är sig likt även utanför Almedalen.
Oh well. Min vecka i siffror torde kunna sammanfattas ungefär så här:

Antal dagar jag var på plats: 7
Antal ledare/bloggposter/mikrobloggar: ca 20
Antal paneler jag suttit i: 3 (RFSU, SEKO, Svensk Scenkonst)
Antal paneler jag modererat: 1 (Privattandläkarna)
Antal redaktioner jag ingått i: 3 (SvD, Korseld, Makthavare.se)
Antal partiledartal jag såg/hörde: 5 (Ohly, Olofsson, Sahlin, Hägglund, Reinfeldt)
Antal genomförda Korseldsavsnitt: 2 (Falkvinge, Hägglund)
Antal taxiresor: 0
Antal försök till taxiresor: 2
Antal karaokekvällar: 1 (En ny Almedalstradition är skapad!)
Antal efterfester jag bevistat: 0 (Jäpp. Jag gör som Reinfeldt: tar ansvar.)
Antal försök att bevista efterfest: 1 (Ok, ett misslyckat försök gjordes, men endast två i sällskapet var välkomna in. Jag var inte en av dem, om någon nu trodde det.)

Lärdomar. Nästa år ska jag skriva mer och panela mindre. Eller åtminstone börja ta betalt för panelandet.
Nu ska det bli skönt med lite normala arbetsdagar.

fredag 3 juli 2009

I Almedalen

Ränner runt i Almedalen och hinner inte med hälften av vad jag borde. Allt är som vanligt alltså. Men, det har skrivits en del. Idag om Göran Hägglunds tal igår kväll. I går om något Beatrice Ask borde banka på trumman för. I förrgår om ett seminarium arrangerat av Tvärdrag. Bland annat. Och så har vi hunnit med att göra två avsnitt av Korseld. Gäst i onsdags var Rick Falkvinge och idag gästade Göran Hägglund.