lördag 31 oktober 2009

Konstruktiv kritik 2

Det här med att ursäkta sig för att man inte bloggar... Jag vet inte. Nah. Strunt samma. Jag pallar helt enkelt inte. Men tänkte, som sist, bjuda på ett roligt läsarmejl:

Hej Sanna!

Jag tycker du är rolig, på allvar. Du får till kul infall och vinklingar.

Men håret, Sanna! Det får inte hänga fritt!! Det kläder inte dig. Ok, det är mycket som skall fixas på morgonen, jag förstår, men jag hoppas du finner en form av genväg till ett arrangemang av ditt underbara burr som naturen/föräldrarna, skänkt dig. Hoppas du inte tar illa upp, ber om ursäkt i så fall.

Ha en bra dag!!


Man skulle, om man vore en suris, kunna bli förtrytsamt ilsk över dylika invändningar. Men jag kan inte bli det, jag blir bara munter. Det är ju så rackarns roligt. Och välvilligt, på sitt lilla vis.

(Dessutom korrelerar det med nedan mejl på så vis att båda herrarna förefaller önska att jag en vacker dag ska mogna och får en knut eller klut i nacken. Vi får väl se.)