måndag 25 juli 2011

Svarte Petter efter Oslo

Tidigt, tidigare än man hade önskat och riktigt orkar med, inträder Svarte Petter-spelet om mannen vi kallar ABB. Från Anders Lindbergs försök att pådyvla hela högern ansvar till Lisa Bjurwalds dito. För att nämna några.
Samtidigt är det många inom denna höger som reagerar väl kategoriskt på dessa ideologiskt och/eller PR-för-bok betingade påhopp. Ser nu hur många med emfas avfärdar att det på något enda vis skulle kunna finnas en politisk skala på vilken både konservativa, liberaler, ABB, SD (eller för den delen sossar) existerar.

Det är såklart larv. Skalan är en skala. Således måste man ge Lisa Bjurwald viss rätt i att det finns likheter mellan hur många SD-are och SD-sympatisörer resonerar och hur ABB resonerar. I sina konservativa stunder har SD i sin tur likheter med högerns konservativa, medan man i andra stunder liknar S. Omvänt innebär detta också att högern i vissa stunder liknar SD, liksom S i vissa stunder liknar SD. Det är inget konstigt med den saken.

Bjurwalds och Lindbergs debatteknik bär likheter i det att de båda verkar ha föresatt sig att göra nästintill hela den politiska skalan till ett icke rumsrent landskap sånär som på deras egen heliga millimeter i vilken vi andra måste samlas för att inte riskera det Bjurwaldska eller Lindbergska pekfingret. Infinner vi oss inte där pådyvlas vi ansvar för onda åsikter i samhället eller rentav ett terrordåd av sällan skådade mått.

Den anklagelsen är ohederlig och oseriös, ja. Men det betyder inte att alla likheter kan avfärdas. Sådana finns och då blir det lite fånigt att – som jag sett flera fellow högerdebattörer göra – försöka påstå att alla paralleller som dras är direkt felaktiga. Det måste de givetvis inte vara, frågan är snarare om de är rimlig grund för de huvudlösa anklagelser som brukar följa.

På exakt samma sätt som RAF eller AFA befinner sig på ytterkanten av den politiska skalans vänsterflygel befinner sig en sådan som ABB snarast på den politiska skalans högra dito. Tungt och obehagligt som fan, men det får vi hacka i oss. Denne ex-FRP:are är rentav lättare att placera högeröver än SD, som vinglar mellan S-nostalgi och konservatism.
Faktum kvarstår emellertid. Vi besväras alla av extrema galningar, både högern och vänstern har dem. Viktigt att komma ihåg är dock att det på intet sätt betyder att vi alla ÄR dessa galningar. Att påstå det är lika orimligt som att missa skillnaderna mellan muslimer och islamister.

Alltså. Ingen är ansvarig för ABB. Ingen bär skulden för hans dåd mer än han. Visst är det så. Däremot har vi alla ett ansvar för renhållning inom åsiktsgemenskaper – eller samfundsgemenskaper – för samhällets skull. De som har störst möjlighet att marginalisera en möjlig och farlig våldsverkare ur en grupp bör också gripa den chansen.

Innan ni börjar ropa misslynt om kollektivt skuldbeläggande: Nej. Det betyder inte att det finns en kollektiv skuld, det betyder bara att vi gör oss dumma om vi blundar för att det sannolikt gör mer nytta när muslimska samfund skickar ut pressmeddelanden och tar avstånd från islamistiska dåd än när katolska grupper gör det. På samma sätt lär ABB besväras föga av liberala och socialdemokratiska avståndstaganden från hans terrordåd, däremot har FRP, SD:are och dylika grupperingar större möjlighet att på allvar marginalisera och ta avstånd från hans extrema uppfattningar så att han faktiskt känner hur icke önskvärd han är inom den falang han tror sig tillhöra.
Det lär svida mer om övriga i gänget som har för vana att kalla andra för landsförrädare tar avstånd än om jag gör det, om man säger så.
Sådana avståndstaganden innebär inte att man erkänner sig vara terroristens bror eller syster. Snarare innebär det att man med all kraft utesluter honom eller henne ur den gemenskap som han eller hon hävdar sig ingå i.

Vad debattörer som Lisa Bjurwald och Anders Lindberg gör är emellertid att de suddar ut skalans alla gränser – ofta på ett påfallande illvilligt sätt. De kastar in varenda liberal och konservativ i lag med SD och SD:s svans och insinuerar sedan att här har manegen krattats för ABB. Det är som om jag skulle framhärda i att om inte Ylva Johansson dagligen tar avstånd från Ulrike Meinhof är det omöjligt för mig att se skillnad på dem.

Jag kan ha fel, men jag tror inte att så många hade blivit imponerade om jag presterade en sådan analys..?

..........

För övrigt anser jag att Widar Andersson bjuder på klokheter idag.

Uppdatering:
Läs dessutom Peter Santesson om det här med ensamma galningar.