måndag 27 februari 2012

Inte tack vare dig, Guillou

Läser Jan Guillous senaste krönika, i vilken han tar avstamp i könsstympning för att förklara varför burka och niqab på barn borde anses olagligt i Sverige. Skolverket har nyligen kommit fram till motsatsen, nämligen att det vore olagligt att förbjuda dessa plagg i skolan.

Skolverket har fel och styrs av rädsla att "hamna i sällskap med Sverigedemokraterna", menar Guillou och förklarar vidare att "det går faktiskt inte att komma i från att burka och niqab på småflickor är ett otvetydigt uttryck för kvinnoförnedring". 

Frånsett att artikeln överraskar såtillvida att Guillou sällan ägnar kraft åt kvinnofrågor – annat än när han avfärdar dem som dumheter – så är hans skrivningar om könsstympning minst sagt magstarka för den som följt Guillous tidigare debatterande i frågan. När det gäller just invandrade kvinnor kan man med fog påstå att Guillou tillhört en av de stora svikarna i debatten.

I januari 2006 skrev Guillou en famös kolumn i Aftonbladet (även här). Under rubriken Glädjande brist på hedersmord i Sverige raljerade han över bland andra Soleyman Ghasemianis och Sara Mohammads engagemang mot hedersproblematiken samt över Stockholmspolisens Kickis Åhré Älgamo, som arbetat mycket med frågorna. 

Alla överdrev, menade Guillou. Enligt honom rådde det snarast brist på hedersmord. Vore dessa lika vanliga "som det helyllesvenska hustrumordet så skulle vi ha att göra med mellan fem och tio hedersmord per år", skrev författaren och bekymrade sig ingenting om eventuella mörkertal eller hur många som kunde tänkas leva under förtryck och hot om mord. 
I stället beskrev han på sedvanligt drygt manér att "i våra medier står tusentals invandrarkvinnor, i värsta fall till och med tiotusentals, i kö för att bli hedersmördade. Detta hänger helt enkelt inte ihop" och konkluderade att medierna hade en främlingsfientlig strävan. 

Samma främlingsfientliga aktivism spårade Guillou i diskussionen om kvinnlig könsstympning, en debatt som han menade var opåkallad pga "den totala avsaknaden av kvinnlig könsstympning ("omskärelse") i Sverige". Inte ett enda känt fall, trots straffskärpning, triumferade Guillou, även här obekymrad om eventuella mörkertal. (Mindre än ett halvår senare föll den första domen.)

"Slutsatsen av detta måste bli att sedvänjor som är totalt främmande inom den svenska kulturen har svårt att leva vidare med invandrare", slog han fast. 
Syns det inte i Guillous kikarsikte så finns det inte, kort sagt.... 


Men nu, sex år senare, erkänner alltså karln plötsligt att könsstympning faktiskt har funnits. I helgens krönika skriver han: 

"I Sverige är könsstympning ett brott och det alldeles oavsett om det skulle kunna ses som en inskränkning i religionsfriheten."
samt:
"Inom gruppen somalier i Sverige tycks den kvasireligiösa seden att omskära unga kvinnor ha upphört. Förklaringen är enkel. I Somalia finns ett socialt tryck från omgivningen att anpassa sig till vidrigheterna. I Sverige är det tvärtom. Den svenska lagstiftningen befriade de somaliska kvinnorna i Sverige från ett uråldrigt barbariskt kvinnoförtryck."

Just det. Könsstympning är ett brott. Straffen för detta brott skärptes efter en "våldsam" debatt som du, Jan Guillou, för sex år sedan fann larvig och onödig samt främlingsfientlig eftersom könsstympning enligt ditt förmenande inte ens fanns. 

Nu skriver du istället att denna icke existerande sed har upphört samt att somaliska kvinnorna har befriats – tack vare svensk lagstiftning. Det är inte lite jävla fräckt. 
För gudarna ska veta att du inte var till någon hjälp när debatten pågick